Hörneå bys hemsida www.becken.se
Hans Näslund - om Hörneån och Flottning
Det är alltid roligt och intressant att få mail Hans Näslund i Ulricehamn. I en kort ingress kan repeteras att Hans bidragit med poesi till Becken-Webben, men även berättelser från ungdomen då Hans växte upp i Hörnefors. Vi länkar till en tidig artikel där Hans presenterades för läsarna.
Texten som Hans skickade till Redaktionen 2017-04-02 har rubriken Hörneå, min barndoms å. Undertecknad la till detta med flottning, som varit ett tema på Becken-Webben tidigare. Epoken med flottning är intressant. Under senare år återställs ån till förmån för natur och fiske istället för timmer.
Till Hans text adderar vi några bilder som kommer från Kenneth Eklunds USB, där man kan se detaljer kring flottningen i Hörneån. Så här skrev Hans.
Bild 1. Dammen på Bruket i Hörnefors. Notera bommarna som bildar "trattar" mot bron vid dammen. Samma ses längre uppströms vid bron vid gamla kyrkan.
Gunnar Engström, 2017-04-08
Hörneån min barndoms å
Hörneån är en stor del av min barndom. Vårt hus som vi hyrde låg på åbrinken, och från vårt köksfönster kunde man se dom båda åfårorna som hade en stenkista mellan sig. På vintrarna så åkte vi skidor utför åbrinkarna, många gånger med ett sprätthopp på åkanten, så man landade nere på den snötäckta isen.
På vårarna var alltid islossningen dramatisk, det hände att isen packade ihop sig och bildade fördämningar. En gång så hände det, och vi såg från vårt köksfönster hur vattnet började forsa över stenkistan från den stora åfåran till den lilla. Isen hade bildat en fördämning. Uppe vid dammen hände det att man var behövde skjuta sönder isen med dynamit när den blockerade dammöppningen.
Fiskare stod vid ån på vårarna och metade harr i det guldbruna starkt strömmande åvattnet, med reven stilla och med ett extra tungt sänke. På vintrarna så avverkades timmer i skogarna uppströms vid Hörneån, som sedan lades upp i vältor vid åkanten. I vårfloden så rullades sedan stockarna ner i ån, för sin färd mot havet.
Vid dammen och uppströms, så kunde det ligga timmer ända upp till norråkern innan det flottades vidare. Vid flottning förbi dammen så ökade man vattenflödet genom att ta upp några fördämnings-bommar. Det var ca 6 m långa träbjälkar 25 x 25 cm med järnskoning på sidorna, som löpte i spår på båda sidorna av dammöppningen. Dom lyftes maskinellt med en spårbunden anordning, och det var farbror Grönlund som skötte den sysslan. Det gick 1 man på var sida ovanför dammen på flytande träbommar ca 70 cm breda, och som styrde timret mot dammöppningen. När stockarna sedan tumlade i forsen efter dammöppningen, så slog dom i berget på botten och det uppstod ett dånande ljud som hördes vida omkring.
Vid ett tillfälle som jag minns, så blev det stopp vid Hörnstens bro, och hela ån fylldes med stockar ända upp till forsen nedanför dammen. Några stockar hade fastnat mot en sten som stod upp på åbotten. Jag minns den kvällen så väl, man funderade på vad man skulle göra. Då kom Oskar Olovsson flottningsföreningens ordförande och flottarbas. Han sa, vi spränger bort stenen. Man hämtade en lång stång, och band fast några dynamitgubbar på den, tände på stubintråden och stack ner laddningen mot stenen på åbotten. När laddningen exploderade så började hela den stora stockmassan med ett brak att röra på sig, och flottningen kunde fortsätta.
Under flottningen så brukar vi smågrabbar se till att få tag på 5 st lagom stora stockar, som vi spikade några bräder tvärs över. Skaffade sedan en låda att sitta på, helst en tom dynamitlåda från järnaffären, och så hade man en flotte, som man kunde sitta och meta på.
Vid avslutningen av flottningen så rensades alla stränder från stockar som blivit liggande, och då följde för det mesta även flotten med. En gång hade jag tur, för när årensarna kom till min flotte, så stod jag och min pappa där, och pappa kom i samspråk med några han kände, och till min glädje så lämnades flotten kvar. Timret flöt ut i viken utanför kanalmynningen där det sorterades upp. Varje stock hade en märkning inhuggen i ena änden. Det flöt en stor flytbrygga ute i viken där man med båtshakar drog in stockarna i respektive fack.
Jag metade i Hörneån hela sommaren, många gånger hela dagarna. Någon kväll på försommaren om man hade tur att vara vid kanalmynningen just då, så hände det att abborrarna gick upp i ån. Det var bara att slänga ut reven så högg det, och det hände att kroken fastnade i sidan på abborrarna när man drog upp, så tätt stod dom.
En lördag kväll när jag hade metat vid kyrkan började helgmålsringning att ljuda. Jag packade ihop och började gå hemåt med metspöet på axeln, maskburken och grenklykan med fisken dinglande, allt hållet med en hand. Då möter jag några ungherrar uppklädda i kostym och slips på väg till något kafé, då kände sig den lilla pojken obekväm, där han gick i sin blåtvillsoverall och blå gymnastikskor, det var ju helg.
På höstarna i höstfloden så fiskade man nejonögon, eller nätting som vi sa. Det var vår granne Birger Hörnsten som lade ut nättingtinor i ån. Det var en gles trälåda 60 x 40 x 100 cm som var öppen på ena sidan och tät på den andra. Från öppningen och mot botten var smala vidjor sammanbundna, som bildade en tratt som styrde in nättingen mot botten där den blev fångad. Tinorna lades ut i den mindre åfåran, i fördämningar med öppningar där flera tinor låg i bredd, med vatten strömmande igenom. Nättingen röktes sedan och såldes. Man fångade nätting på flera ställen efter ån på den tiden.
På höstarna så lade sig isen tidigt ovanför bron vid den gamla kyrkan. Där åkte vi skridskor på den svarta nyisen, och hade man tur så kunde man se en och annan fisk genom isen.
Det blev mycket det här, och jag hoppas att ni orkar att läsa det. Men det var roligt för mej att få återuppleva mina minnen.
Hälsning Hans Näslund.
Bild 2. Här ses Hörneån nedströms, i höjd med nya kyrkan. I bild ses även den intressanta bron som varit föremål för en tidigare artikelserie på Becken-Webben. I den tidigare artikeln sågs bron på ett gammalt vykort, fotat från kyrktornet. Även denna bild torde vara tagen från kyrkan. I vattnet ses stockar flyta fram, så var det förr i nästan alla vattendrag.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se